I morse när vi kom till sjukhuset var det massa läkare inne på Tyras rum. Hjärtat flög upp i halsgropen innan en sköterska kom ut o berättade att det var Tyras rumskompis som behövde akutopereras inne på rummet. Känslorna var en blandning av lättnad, skam och medlidande. Operationen skulle ta några timmar och sen var det vila (med besöksförbud) fram till två. Jag blev lite arg för att dom inte ringt och berättat att vi inte skulle få träffa henne förrän efter kl 14 men medlidandet för granntjejens föräldrar tog över.

Jag är väldigt beskyddande. Igår började jag gråta för att en sköterska hostade på Tyra. Ingen får hosta på min bebis!

Vi hade möte med våran nya kurator idag. Hon ser till att vi mår okej och hjälper till med praktiska saker som att fylla i blanketter till försäkringskassan. Det är en värdefull hjälp när man inte är klar i huvudet och prioriterar annat. Under mötet kommer kirurgerna Jönsson och Friberg in. "Det står i journalen att mamma är orolig. Vad är du orolig för?" sa Friberg lika rakt som alltid. Kirurgerna är så uppriktiga så man blir alldeles paff. Dom gissade att Tyra skulle bli av med respiratorn i slutet av veckan.

En av narkosläkarna kom och ville prata med mig o Dennis avskilt. Han sa att det inte var något farligt men pulsen var ändå så hög att det gjorde ont när vi gick till ett konferansrum. Han hade pratat med genetikern och den totala kromosomkontrollen såg fin ut... MEN... Nu väntade vi oss något fruktansvärt besked. Två allvarligt sjuka barn var på väg in och behövde plats på BIVA. Vi skulle få flytta till neonatal, avdelning 316, ovanför förlossningen. Var det inget värre?! En suck av lättnad. Jag hoppades att just Tyra blev flyttad för att hon är så himla duktig och stark och inte för att jag är dumsnäll som Stig-Helmer och får ta annexet, haha!

Väl på neonaltal kändes det mesta fel och ovant. Jag tyckte personalen frågade oss saker som de borde veta. När jag sen sa till att Tyra verkade orolig, var för vaken, kväljde och behövde lugnande lyssnade dom inte riktigt. Jag grät och grät av att se min lilla skrutta sån. En sköterska frågade om jag var förkyld! Då sa Dennis till på skarpen.

Nu ska det bli skönt att lägga sig så att det kan bli en ny dag. Jag är säker på att imorgon kommer bli en bättre dag. Jag vill inte vara besvärlig men det är ju mitt barn det handlar om...