Tyra mår efter omständigheterna bra. Hon verkar nöjd och läkarna är nöjda med henne så det känns skönt. Övervakningen är total. Det är personal i rummet dygnet runt och så fort något värde ändras så börjar det blinka och plinga. I början blev man jätterädd och tittade mer på skärmarna och kurvorna än på Tyra.

Just nu har hon 10 st slangar och sladdar. Tänkte försöka förklara vad som händer...

Hon får morfin och lugnande (midazolam) så hon är ganska drogad men det händer att hon tittar upp någon sekund. Kan inte med ord beskriva känslan när vi såg varandra i ögonen för första gången. Hon får syrgas och NO-gas. NO-gasen gör att blodkärlen i lungorna slappnar av så att blodtrycket sjunker och syreupptaget blir bättre. Hon har två mätare som kollar syresättningen. En på handen och en på foten.

Hon får ingen mat alls. Först fick hon sockerlösning genom en slang som sitter i naveln men nu får hon även proteiner och fett. Hon har en ventrikelsond, en slang genom näsan ner till magsäcken. I den kommer hon så småningom få bröstmjölk. Eftersom magsäcken och tarmarna ligger och trycker på lungorna vill man att dom ska vara så tomma som möjligt. Flera gånger om dagen suger dom upp luft som hon har svalt.

Tuben hon har i näsan som går till respiratorn går emellan stämbanden så hon kan inte skrika. Hon får visa sina känslor på annat sätt. Igår knep hon med tårna för att visa att hon hade ont och fick direkt en härlig cocktail med morfin och midazolam. Snacka om service!