Kl. 17.24 i förrgår, den 16 novmeber, föddes fröken Tyra. En ståtlig tös på hela 55 cm, 3580 g och söt som tusan. Just i denna stund mår hon bra. Här är min, emellanåt ganska suddiga, version av hur det gick till. Dagarna har flytit ihop helt.

Förlossningen...

Vi åkte in till sjukhuset igen sent på måndag kväll. Förlossningen gick, enligt barnmorskan, bra. Enligt mig tog det fruktansvärt lång tid. Det blev en vanlig förlossning och det startade av sig själv utan igångsättning. Personalen var väldigt stöttande och helt fantastisk! Det kändes bra att dom tog hänsyn och såg till vår speciella situation. Jag och Dennis var ett grymt bra team. Nu har jag träningsvärk i hela kroppen...

Välkommen... 

I slutet var det fyra personer i rummet och flera utanför. Väl ute var det snabba ryck. Tyra gnydde och drog efter luft. Navelsträngen klipptes, jag fick mig en snabbglimt och sedan rusade de iväg med henne till barnrummet på avdelningen. Där väntade barnkardiolog och neonatalläkare. Hon intuberades dvs fick en slang i luftstrupen. Hon fick hjälp med andningen på väg upp till neonatalavdelningen. Under tiden fick jag och Dennis den berömda fikan på silverbricka. Tuggorna växte i munnen och ovissheten var fruktansvärd. Gud vad vi grät. En av läkarna kom in och förklarade att hon hade problem med syresättningen och att vi skulle följa med upp för att hälsa på henne. Trots syrgas och andningshjälp fick hon inte tillräckligt med syre och läget var kritiskt. Dennis torkade av det värsta av blodet på mina ben och körde mig i rullstol till neonatal. Där, i ett rum med massa folk, låg vår dotter. Det första jag såg var munnen. Vackra plutiga läppar. Hon kisade lite och såg väldigt ilsk ut. Syresättningen var låg. Jag o Dennis tog henne i varsin hand och då plötsligt ökade syresättningen. Det var så himla häftigt! Det var som om hon hade undrat vart hennes mamma o pappa var. Hon behövde bättre apparatur och skulle flyttas till BIVA, barnintensiven.

BIVA

Efter en välbehövlig dusch och ett nytt försök på silverbrickan fick vi veta att vi var välkomna bort till BIVA. Rullstol genom kulverten och högst upp på barnkliniken. Hon var så himla söt. Nu hade hon fått lugnande och smärtstillande för att inte bli stressade av alla slangar. Hennes blodtryck har svajat en del. Trycket i lungorna är för högt och det vanliga blodtrycket är för lågt. Det går inte att säga hur det kommer gå utan vi tar en dag i taget och försöker glädja oss åt det som är bra.

Jag återkommer snart med lite bilder.