Kl. 17.24 i förrgår, den 16 novmeber, föddes fröken Tyra. En ståtlig tös på hela 55 cm, 3580 g och söt som tusan. Just i denna stund mår hon bra. Här är min, emellanåt ganska suddiga, version av hur det gick till. Dagarna har flytit ihop helt.

Förlossningen...

Vi åkte in till sjukhuset igen sent på måndag kväll. Förlossningen gick, enligt barnmorskan, bra. Enligt mig tog det fruktansvärt lång tid. Det blev en vanlig förlossning och det startade av sig själv utan igångsättning. Personalen var väldigt stöttande och helt fantastisk! Det kändes bra att dom tog hänsyn och såg till vår speciella situation. Jag och Dennis var ett grymt bra team. Nu har jag träningsvärk i hela kroppen...

Välkommen... 

I slutet var det fyra personer i rummet och flera utanför. Väl ute var det snabba ryck. Tyra gnydde och drog efter luft. Navelsträngen klipptes, jag fick mig en snabbglimt och sedan rusade de iväg med henne till barnrummet på avdelningen. Där väntade barnkardiolog och neonatalläkare. Hon intuberades dvs fick en slang i luftstrupen. Hon fick hjälp med andningen på väg upp till neonatalavdelningen. Under tiden fick jag och Dennis den berömda fikan på silverbricka. Tuggorna växte i munnen och ovissheten var fruktansvärd. Gud vad vi grät. En av läkarna kom in och förklarade att hon hade problem med syresättningen och att vi skulle följa med upp för att hälsa på henne. Trots syrgas och andningshjälp fick hon inte tillräckligt med syre och läget var kritiskt. Dennis torkade av det värsta av blodet på mina ben och körde mig i rullstol till neonatal. Där, i ett rum med massa folk, låg vår dotter. Det första jag såg var munnen. Vackra plutiga läppar. Hon kisade lite och såg väldigt ilsk ut. Syresättningen var låg. Jag o Dennis tog henne i varsin hand och då plötsligt ökade syresättningen. Det var så himla häftigt! Det var som om hon hade undrat vart hennes mamma o pappa var. Hon behövde bättre apparatur och skulle flyttas till BIVA, barnintensiven.

BIVA

Efter en välbehövlig dusch och ett nytt försök på silverbrickan fick vi veta att vi var välkomna bort till BIVA. Rullstol genom kulverten och högst upp på barnkliniken. Hon var så himla söt. Nu hade hon fått lugnande och smärtstillande för att inte bli stressade av alla slangar. Hennes blodtryck har svajat en del. Trycket i lungorna är för högt och det vanliga blodtrycket är för lågt. Det går inte att säga hur det kommer gå utan vi tar en dag i taget och försöker glädja oss åt det som är bra.

Jag återkommer snart med lite bilder.

 

Anna

18 november 2010 18:02

Va härligt att hon äntligen är här:) Men kan inte ens föreställa mig den oro och ovisshet ni nu lever i:( Vi håller såklart alla tummar vi har för att er lilla tös ska bli bra, slippa dessa slangar och kunna följa med er hem! STORA kramar från Anna, Andreas och Hugo

http://www.jagochpyret.blogg.se

 

Camilla

18 november 2010 18:35

Hej, hej,

Inte ett öga torrt här iallafall... En tuff start på livet för en tuff liten tjej. Håller alla tummar jag har. Längtar efter att få träffa er.
Massa kramar till er alla.

 

Anneli

18 november 2010 18:39

Grattis till lilla fröken! Va kul att hon är så duktig å mår bra när ni är nära :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går,Tyra har fyllt 3 år och Jack är 5 ½ månad. Tyra är inne i en väldigt trevlig fas. Hon är lillgammal och kärleksfull. Jack får mycket kärlek men gränsen mellan en kram och en nacksving är hårfin. Likaså gränsen mellan att kittlas och rivas o...

Fredagen den 14:e juni kom äntligen lillebror. Han vägde 4260 g och var 52 cm lång så det var en redig bit. 3 cm kortare och 700 g tyngre än Tyra. Det blev ingen Charlie, utan en Jack Elis Klang. Allting har gått fint och vi mår bra allihop. Idag är ...

Ingen bebis än. En morgon vaknade jag av att Tyra satt ca 3 cm ifrån mitt ansikte och frågade "Kommer lillebror snart?" "Ja, det undrar jag med. Längtar du efter honom?" svarade jag. "Nä" sa Tyra.   Med Tyra gick jag över 10 dagar och nu har jag ...

Tyra verkar helt införstådd med att det ska komma en liten bebis. "Jag ska få en lillebror. Han ska heta Charlie och han kommer bajsa" har hon stolt berättat på dagis. Tyra tyckte först att han skulle heta Super-Charlie men vi tycker det känns lite k...

I början på januari sa jag något förbjudet till Dennis: "Guuud va länge sen det är som Tyra var sjuk..." Samma natt vaknade jag av ett ljud jag aldrig tidigare hört. Tyra skrek och var så hes att det lät som i en skräckfilm. Hon hostade och väste när...