Idag har vi varit inne på specialförlossningen på kontroll och samtal. Vi åkte in pga min oro och det känns som en evighet till det planerade läkarbesöket på torsdag. Vi möttes av proffsiga och varma människor. Träffade först en barnmorska och sedan en läkare. Jag fick berätta om mina rädslor och läkaren berättade om möjligheten att bli igångsatt. Han tyckte att jag skulle försöka stå ut så länge som möjligt men inte tveka att kontakta dom igen om situationen blir ohållbar. Efter undersökningen kunde läkaren konstatera att jag var lite mogen, en 3:a på en skala från 1 till 10. Det säger egentligen ingenting om när det är dags men det känns bättre än att vara helt omogen.

Jag är glad att vi åkte in. För mig är det jätteviktigt att man blir bemött med respekt och värme och det blev vi verkligen.

Efter besöket köpte vi med oss thaimat. Jag fick stryk av Dennis på Wii igår så jag fick äran att bjuda, haha!

Här kommer en liten uppdatering men inga nyheter. Anledningen till att jag inte har skrivit på länge är att det inte har hänt så himla mycket. Ingen bebis alltså!! Jag har mått/mår sådär. Jag är fruktansvärt orolig och får ångestliknande attacker ibland. Känns som jag håller på att bli tokig! Som tur är går det över och jag kan skratta och känna mig glad emellanåt. Jag hoppas verkligen att detta bara är tillfälligt för jag har inga planer på att bli en neurotisk hönsmamma, haha!

Det har varit en extremt lugn vecka. Jag har varit hos kuratorn, fikat med ett par kompisar och varit på fotmassage. Har lite lösa planer för helgen oxå. Restaurangbesök, loppis, hockey och symässa...  Det känns bra att boka upp någonting för då går tiden lite snabbare.

Jag blir så glad av alla söta, roliga och värmande meddelanden som droppar in. Tänk att man har så många som bryr sig!

Idag har jag varit hos barnmorskan. Vi pratade om möjligheten till att bli igångsatt pga av mitt psykiska tillstånd. Hade såklart önskat att det kunde starta av sig själv men det verkar inte ens vara på gång. Som det känns just nu så kommer vi avvakta några dagar till iaf. Har fått en läkartid på Östra nästa vecka så det känns skönt att veta när oron känns olidlig...

Idag är det två veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Hjälp! Varje kväll tror jag att det är på G. Det är väldigt påfrestande. Det kan ju faktiskt fortsätta såhär i en månad till! Har förvärkar som känns ungefär som mensvärk. Svårt att veta vad som är fysisk värk och vad som är psykiskt. Vaknar några gånger varje natt o tror att vattnet har gått, men hittills har det bara varit den plastade frottéen som jag sover på som gjort mig svettig, haha! Jag sover halvsittande pga illamående vilket gör att jag får ont i ryggen. Är täppt i näsan vilket gör att jag vaknar av att läpparna klistrar sig mot tandköttet. Dessutom är jag uppe o kissar ett par gånger varje natt... Oj, oj, oj vad jag klagar... Vet att detta är fullt normalt men jag måste få gnälla av mig lite. Klar! Men annars mår jag ganska bra, haha!

Känner mig lite gladare nu än förra veckan. Kan dock inte bestämma mig för om jag är redo att bli mamma idag eller inte. Tanken på att hon kan komma när som helst gör mig galen. Försöker boka upp roliga saker att se fram emot så det blir en win-win-situation.

Det känns skönt att ha Dennis hemma igen. I morse tog han med mig på hotellfrukost. Me like!

Var på Östra igår och gjorde UL-kontroll för sista gången. Tyra väger nu ca 2,9 kg. Mängden fostervatten är stabil och blodflödet i navelsträngen bra. Det var sista kontrollen nu innan förlossningen och det känns jättekonstigt. Läkaren kallade mig "tapper" och jag blev jätterörd... Behövs inte mycket för att få mig att gråta. Har bett att få min journal utskriven, för skojs skull, och där står det flera gånger att vi har en positiv inställning, bra stöd i varandra, pratar öppet om rädslor och känslor. Det känns roligt och fint att läsa.

Dagen innan hade jag ringt till förlossningen för jag fick för mig att Tyra hade bajsat i fostervattnet. Tyckte mig känna att det liksom spruttade till precis där rumpan ligger. Jag skämdes nåt fruktansvärt över min korkade fråga men va ändå såå orolig. Barnmorskan i telefonen hade jobbat sen -76 och hade aldrig hört något liknande men var väldigt lugn och stöttande. På ultraljudet tyckte jag att vattnet såg lite grumligt ut men enligt läkaren var det fosterfett. Jag har dock svårt att släppa tanken på att det skulle vara bajs...

Jag tänker att ringa till förlossningen är att som ringa 112, inget man gör i onödan. Men jag har förstått att man kan ringa när man vill om man känner sig orolig. Vid senaste besöket gick läkaren igenom vad jag ska säga när jag ringer in. Det känns skönt att förbereda sig lite. Jag är rädd att inte bli tagen på allvar eller att de inte ska förstå det speciella i mitt fall.

Efter läkarbesöket åkte vi till Heaven 23 o åt räkmacka! Mums!

Sen gick vi på pensionärsträff... eller nej jag menar bio, tjugo över tre-bion. Vi var, förutom en ensam man i 40-årsåldern, de enda under 65. Hämnden av Susanne Bier. En film som kan sammanfattas med tre ord, dansk, tragisk och fantastisk. Helt i min smak. Skönt att få rensa tårkanalerna. Inte för att det behövs, haha! Persbrandt är begåvad på många sätt... Dennis tyckte mest den var dansk och tragisk.

Tidigt i morse åkte Dennis till Stockholm och kommer hem inatt. Mamma har "passat" mig och har jour nu på kvällen tills Dennis är hemma igen. Vi åt frukost/brunch på Ethel´s på Linnégatan. Rekommenderas varmt!  Tyra har hållt sig lugn...peppar,peppar!

Nu var det några dagar sen jag skrev något. Anledningen är att jag har väntat o hoppats på att jag ska känna mig lite gladare. Jag har känt mig uttråkad men alldeles för trött för att göra någonting. Känt mig ledsen utan att kunna sätta fingret på just varför. Känt mig ensam men inte orkat träffa fler än vad jag gjort. Hade situationen varit annorlunda hade jag tagit på mig löparskorna och sprungit bort min frustration men det går ju inte nu och att sticka bort frustration är inte lätt.

Känslorna åker berg- och dalbana och jag hoppas att jag snart känner mig gladare och kan njuta av den sista tiden som gravid. 

Min garderob är minst sagt begränsad. Hemma går jag mest runt i Dennis kläder. Vid frukostbordet i morse fick jag höra att jag inte var helt olik "Spogge" i Biggest Loser, haha! De är kärlek de...

 Lika som bär?

Varje gång Tyra får hicka blir jag alldeles varm i hjärtat. Det är ju diafragman som jobbar och antagligen för att hon har svalt fostervatten vilket är kanonbra att hon tränar på. Så när jag känner det rytmiska tickandet av hennes hicka är det som att hon vill säga "Oroa dig inte mamma. Vi fixar detta!"

Tog en promenad i förmiddags. Min kondition är katastrofal! Gick jättelångsamt, pausade ofta och fick mjölksyra typ fem gånger, haha! Har rotat fram vinterjackan, inte för att den går att knäppa men den värmer ju i alla fall armarna och ryggen.

Efter promenaden var jag helt slut o skulle vila en stund. Sov i två timmar!! Har visserligen sovit rätt kasst inatt och varit uppe några gånger men ändå...

Ikväll blir det myskväll hos Camilla och Olle. Lovade att ta med mig lite gott så det blir marängsviss och fluff. Mina förväntningar på fluffet är skyhöga kan jag säga. Har gått o sneglat åt detta i många månader och har äntligen tagit mig mod.

Ett stycke konst, haha! Såhär kan det gå om man somnar i soffan...