Var på Östra igår och gjorde UL-kontroll för sista gången. Tyra väger nu ca 2,9 kg. Mängden fostervatten är stabil och blodflödet i navelsträngen bra. Det var sista kontrollen nu innan förlossningen och det känns jättekonstigt. Läkaren kallade mig "tapper" och jag blev jätterörd... Behövs inte mycket för att få mig att gråta. Har bett att få min journal utskriven, för skojs skull, och där står det flera gånger att vi har en positiv inställning, bra stöd i varandra, pratar öppet om rädslor och känslor. Det känns roligt och fint att läsa.

Dagen innan hade jag ringt till förlossningen för jag fick för mig att Tyra hade bajsat i fostervattnet. Tyckte mig känna att det liksom spruttade till precis där rumpan ligger. Jag skämdes nåt fruktansvärt över min korkade fråga men va ändå såå orolig. Barnmorskan i telefonen hade jobbat sen -76 och hade aldrig hört något liknande men var väldigt lugn och stöttande. På ultraljudet tyckte jag att vattnet såg lite grumligt ut men enligt läkaren var det fosterfett. Jag har dock svårt att släppa tanken på att det skulle vara bajs...

Jag tänker att ringa till förlossningen är att som ringa 112, inget man gör i onödan. Men jag har förstått att man kan ringa när man vill om man känner sig orolig. Vid senaste besöket gick läkaren igenom vad jag ska säga när jag ringer in. Det känns skönt att förbereda sig lite. Jag är rädd att inte bli tagen på allvar eller att de inte ska förstå det speciella i mitt fall.

Efter läkarbesöket åkte vi till Heaven 23 o åt räkmacka! Mums!

Sen gick vi på pensionärsträff... eller nej jag menar bio, tjugo över tre-bion. Vi var, förutom en ensam man i 40-årsåldern, de enda under 65. Hämnden av Susanne Bier. En film som kan sammanfattas med tre ord, dansk, tragisk och fantastisk. Helt i min smak. Skönt att få rensa tårkanalerna. Inte för att det behövs, haha! Persbrandt är begåvad på många sätt... Dennis tyckte mest den var dansk och tragisk.

Tidigt i morse åkte Dennis till Stockholm och kommer hem inatt. Mamma har "passat" mig och har jour nu på kvällen tills Dennis är hemma igen. Vi åt frukost/brunch på Ethel´s på Linnégatan. Rekommenderas varmt!  Tyra har hållt sig lugn...peppar,peppar!