Idag har fröken Tyra varit lite ilsk. Hon har haft lite svårt att komma till ro och sova ordentligt. NO-gasen minskas och ska tas bort helt i eftermiddag. Dagens undersökningar visar att trycket i lungorna är bra igen och att vänster lunga eventuellt har blivit lite större.
Jag kände mig ledsen i morse. Jag längtar så efter att få hålla henne igen. Det var ju en vecka sen och Dennis har inte alls fått ha henne. Jag känner inte tillräckligt förtroende för personalen för att våga hålla henne heller.
Jag kom på en fantastisk ide igår. Janne Josefsson från Uppdrag Granskning bor i huset brevid oss. Kanske skulle fråga han om han vill följa med o titta på vår bebis. Anar att om han dök upp på avdelningen skulle det nog bli fart, haha!
Nallen hängde i droppställningen idag igen. Denna gången sa faktiskt Dennis ifrån.
Ikväll ska jag till Camilla på filmkväll. Skönt att göra något annat och får träffa några kompisar. Har svårt att slita mig från Tyra och när man kommer hem på kvällen finns inte mycket energi kvar.
Natasja
3 december 2010 23:05
Ja du det vore kanske inte så dumt att be honom komma.
Skönt om de kunnat ta bort NO-gasen.
Hur ser det ut med respen? Vet de något om när de kan tänka sig på att våga ta den?
Hoppas ni snart får lämna neo och kan få lite förtroende för personalen igen.
Kramar
http://blogg.aftonbladet.se/kampenforlivet
Mari
4 december 2010 11:02
Hej! Upplevde lite samma sak efter flytt från BIVA till en "vanlig" vårdavdelning. Överlämningen var kanske inte den bästa mellan personalen. Från att ha tusen apparater som hållit koll på Alvin gick det på några dagar till inga apparater alls - det var skitjobbigt! Min man har tre barn sedan tidigare och på den fina lapp som satts upp på Alvin säng stod de ju såklart uppsatta som syskon. Problemet var bara att ingen meddelat vårdavdelningen att syskonen inte var mina biobarn, så efter ett par dagar fick vi reda på av en slump att de trott att Alvin var mitt fjärde barn och därför lämnat allt kring amning, skötsel till att klara mig själv! De trodde ju att jag var ur-rutinerad :-) Jag tror att det är svårt för personalen att i alla lägen vara sådär proffessionella som man önskar, Krasst så är ju svårt sjuka barn deras vardag. Däför är det jättebra att ni tar hjälp av kuratorn för att ta de "fajterna", man är så sårbar i sådan situation som ni är i. Kramar Mari från facebook
frokentyra
4 december 2010 21:31
Hej Mari! Ja, jag har förstått att det är ett vanligt problem när man blir flyttad. För personalen är det ju bara en av alla dagar på jobbet men för mig är det hela min värld. Alltid skönt att höra att vi inte är dom enda som upplevt det såhär.
Kram!