Idag har Tyra mått lite bättre igen. Respiratorn är inställd så hon kan hjälpa till och hon påbörjar nästan varje andetag själv. Det rosslar ordentigt i bröstet emellanåt och dom får suga upp slem ganska ofta. Hon har kräkts en del och får ingen mat alls nu. Hon har sovit och varit vaken långa stunder. Vi satt o tittade varandra i ögonen i säkert en halvtimme. Hon betraktade mig med sina stora ögon och mina tårar rullade på kinderna. Jag förklarade för henne att jag grät för att jag var glad och för att jag är så stolt över henne.

När jag vaknade i morse hade jag en känsla av obehag. Jag känner mig inte trygg med personalen och vården där hon ligger nu. Dennis känner likadant. Jag ringde kuratorn och bokade ett extra möte, kl 14. Vi ville prata med henne innan jag ev pratade med personalen. När vi kom till Tyra såg vi att dom hängt upp hennes nalle i droppställningen. Det såg makabert ut! Vem hänger en nalle på det sättet? Det gjorde inte att förtroendet växte, haha!

Jag klarade att sitta hos henne i tio minuter innan jag var tvungen att säga ifrån. Jag förklarade för sköterskan att vi inte upplevde att dom har koll på henne. Det är väldigt trångt på rummet och igår satt dom upp en skärmvägg precis vid hennes kuvös så att varken vi eller personalen kunde se hennes ansikte. Alldeles innan hade hon kräkts och hur skulle dom veta om hon gjorde det igen? Vi kände oss inklämda i ett hörn. I vårat rum nu finns fyra bebisar med tillhörande apparater och föräldrar. Varav en mamma kommer inrullad i sjukhussäng. (självklart ska hon få träffa sin bebis) Mellan alla familjer ställs det skärmväggar "för sekretessen". Hur säkert känns det? Hur ska dom komma fram ifall det händer något.  På BIVA var det helt annat trots att dom lovade oss samma vård när vi flyttades. 

Jag och Dennis satt ner och pratade med två läkarstudenter som ville träffa föräldrar till svårt sjuka barn. Tror nog att det tydligaste budskapet från oss var: Byt inte avdelning för det är fruktansvärt jobbigt för föräldrarna! Hoppas dom fick ut något av samtalet och inte bara kände sig som spypåsar.

Det var väldigt skönt att träffa kuratorn. Hon förstod att vi ville flytta tillbaka till BIVA och att vi kände oss lurade på att vården skulle vara densamma. Vi fick förklara hur allt kändes. Först trodde vi att Tyra bara skulle vara där ett par dagar och sedan vidare till vanlig vårdavdelning men nu verkar det dra ut betydligt mer på tiden i och med NO-gasen. Någon tillbakaflytt kunde hon inte hjälpa oss med men hon ordnade en kontaktsköterska för oss på neonatal och ett möte med en av kirurgerna.

Kirurgen är väldigt bra. Han är rak men omtänksam. Vi förklarade hur vi upplevde vården, bemötandet och flytten. Jag frågade om han kunde påverka en ev tillbakaflytt. Han skulle återkomma imorgon igen och tummade på att inget skulle hända vår lilla flicka under natten.

 

Natasja

1 december 2010 22:16

Nä men fy fasen så ska det ju inte va!
Hur längesen är det bebisen föddes, där mamman rullas in i säng? Jag fick träffa Jonalie direkt efter jag lämnade uppvaket, då i säng, senare på kvällen var det rullstol som gällde för min del och sen gåendes.
Fy för att ha 4 barn på sån liten yta och med Tyra i resp. Det tycker jag (som ni) inte är godtagbar vård!
Lider så med er och hoppas ni får komma tillbaka till biva så fort det bara går. Fattar inte hur de kan ha kvar er på neo, för inte är det väl neointensiven ni ligger på? För där ska man bara ligga max 2 barn och alltid minst 2 personal som har stenkoll på barnet.
Skickar massa kramar och styrka till er!
KRAM

http://blogg.aftonbladet.se/kampenforlivet

frokentyra

2 december 2010 13:05

Vi sa ifrån igår och det har blivit bättre till idag. Det märks att dom tagit till sig av kritiken och har bättre koll på henne nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går,Tyra har fyllt 3 år och Jack är 5 ½ månad. Tyra är inne i en väldigt trevlig fas. Hon är lillgammal och kärleksfull. Jack får mycket kärlek men gränsen mellan en kram och en nacksving är hårfin. Likaså gränsen mellan att kittlas och rivas o...

Fredagen den 14:e juni kom äntligen lillebror. Han vägde 4260 g och var 52 cm lång så det var en redig bit. 3 cm kortare och 700 g tyngre än Tyra. Det blev ingen Charlie, utan en Jack Elis Klang. Allting har gått fint och vi mår bra allihop. Idag är ...

Ingen bebis än. En morgon vaknade jag av att Tyra satt ca 3 cm ifrån mitt ansikte och frågade "Kommer lillebror snart?" "Ja, det undrar jag med. Längtar du efter honom?" svarade jag. "Nä" sa Tyra.   Med Tyra gick jag över 10 dagar och nu har jag ...

Tyra verkar helt införstådd med att det ska komma en liten bebis. "Jag ska få en lillebror. Han ska heta Charlie och han kommer bajsa" har hon stolt berättat på dagis. Tyra tyckte först att han skulle heta Super-Charlie men vi tycker det känns lite k...

I början på januari sa jag något förbjudet till Dennis: "Guuud va länge sen det är som Tyra var sjuk..." Samma natt vaknade jag av ett ljud jag aldrig tidigare hört. Tyra skrek och var så hes att det lät som i en skräckfilm. Hon hostade och väste när...