Tyra är fortfarande relativt stabil. Det händer att blodtryck eller syresättning dippar men det är inget som inte är under kontroll. Det är många som frågar om operationen. Imorgon kommer vi få besked om vilken dag det blir. Såg just att narkosläkaren och kirurgen varit inne hos Tyra så vem vet, vi kanske får besked redan idag.

Just nu handlar det om att optimera Tyras förutsättningar. Respiratorn ställs in så att hon får tillräckligt mycket andningshjälp och syrgas för att inte bli ansträngd. Hon får ganska mycket lugnande för att få spara på sina krafter och inte bli för störd av alla slangar. Hon får vätskedrivande för att avlasta hjärtat, blod för ligga perfekt i värdena och antibiotika för att förebygga infektioner.

Det händer att hon kommer åt respiratorslangen. Då blir näsan sned eller ihoptryckt. Det är jättejobbigt att se. Man känner sig väldigt hjälplös. Även när hon är för vaken skär det i bröstet för hon ser så besvärad ut. Jag pumpar ur mjölk och alla amningshormoner gör att jag är extremt känslig.

Igår när jag o Dennis bytte o tvättade Tyra stoppade vi den använda bodyn i en plastpåse och knöt. Sen på kvällen när vi låg i sängen knöt vi upp påsen och sniffade. Vilken underbar doft! En del sniffar lim, vi sniffar body!

Tack för alla hälsningar och meddelanden. Även om jag inte svarar så ska ni veta att det gör mig jätteglad!

• En av dom sista magbilderna. Jag kunde inte låta bli att snoka lite mellan värkarna.
• Tack EDA! Ryggbedövningen var helt fantastisk. När denna bilden togs satt jag i lugnan ro och spelade Angry Birds och Dennis sov en liten stund.
• Den berömda silverbrickan.

Första mötet på neonatal. Här får hon manuell andningshjälp. Notera gärna min härliga "föda-barn-frilla", haha!

Första besöket på BIVA. Vår ljuvliga dotter...

Gissa om personalen skämdes när de hade glömt Dennis namn... Dock inget tvivel om att Dennis är far när man ser tårna, haha!

Vi stannade två nätter på BB. När vi kom hem till den tomma lägenheten brast det helt. Det var jättejobbigt att komma hem utan bebis. Vi visste ju att det skulle bli så men känslan var bara total tomhet. Vi tog kort på vardagsrummet. Där var det halvfärdiga tusenbitarspusslet och kuddarna på golvet där jag legat. Skorna Dennis hade haft på sig för att inte glida när han masserade mig. Det hade blivit märken i tapeten av stolen jag suttit på o Dennis tryckt på knäna allt han kunde. Gud vad vi ville ha henne hos oss...

Första tvätten, blöjbytet och påklädning. Allt ska dokumenteras, haha! Inte helt enkelt för två färska föräldrar. Alla slangar gör inte det hela lättare.

Såhär nöjd var Tyra efteråt så jag tror vi blev godkända.

Kärlek...

De underbara ögonen. Det händer att hon tittar upp några sekunder och då rinner mitt hjärta över av kärlek och tårarna bara forsar. Känner ni igen filten?

Tyra mår efter omständigheterna bra. Hon verkar nöjd och läkarna är nöjda med henne så det känns skönt. Övervakningen är total. Det är personal i rummet dygnet runt och så fort något värde ändras så börjar det blinka och plinga. I början blev man jätterädd och tittade mer på skärmarna och kurvorna än på Tyra.

Just nu har hon 10 st slangar och sladdar. Tänkte försöka förklara vad som händer...

Hon får morfin och lugnande (midazolam) så hon är ganska drogad men det händer att hon tittar upp någon sekund. Kan inte med ord beskriva känslan när vi såg varandra i ögonen för första gången. Hon får syrgas och NO-gas. NO-gasen gör att blodkärlen i lungorna slappnar av så att blodtrycket sjunker och syreupptaget blir bättre. Hon har två mätare som kollar syresättningen. En på handen och en på foten.

Hon får ingen mat alls. Först fick hon sockerlösning genom en slang som sitter i naveln men nu får hon även proteiner och fett. Hon har en ventrikelsond, en slang genom näsan ner till magsäcken. I den kommer hon så småningom få bröstmjölk. Eftersom magsäcken och tarmarna ligger och trycker på lungorna vill man att dom ska vara så tomma som möjligt. Flera gånger om dagen suger dom upp luft som hon har svalt.

Tuben hon har i näsan som går till respiratorn går emellan stämbanden så hon kan inte skrika. Hon får visa sina känslor på annat sätt. Igår knep hon med tårna för att visa att hon hade ont och fick direkt en härlig cocktail med morfin och midazolam. Snacka om service!

Kl. 17.24 i förrgår, den 16 novmeber, föddes fröken Tyra. En ståtlig tös på hela 55 cm, 3580 g och söt som tusan. Just i denna stund mår hon bra. Här är min, emellanåt ganska suddiga, version av hur det gick till. Dagarna har flytit ihop helt.

Förlossningen...

Vi åkte in till sjukhuset igen sent på måndag kväll. Förlossningen gick, enligt barnmorskan, bra. Enligt mig tog det fruktansvärt lång tid. Det blev en vanlig förlossning och det startade av sig själv utan igångsättning. Personalen var väldigt stöttande och helt fantastisk! Det kändes bra att dom tog hänsyn och såg till vår speciella situation. Jag och Dennis var ett grymt bra team. Nu har jag träningsvärk i hela kroppen...

Välkommen... 

I slutet var det fyra personer i rummet och flera utanför. Väl ute var det snabba ryck. Tyra gnydde och drog efter luft. Navelsträngen klipptes, jag fick mig en snabbglimt och sedan rusade de iväg med henne till barnrummet på avdelningen. Där väntade barnkardiolog och neonatalläkare. Hon intuberades dvs fick en slang i luftstrupen. Hon fick hjälp med andningen på väg upp till neonatalavdelningen. Under tiden fick jag och Dennis den berömda fikan på silverbricka. Tuggorna växte i munnen och ovissheten var fruktansvärd. Gud vad vi grät. En av läkarna kom in och förklarade att hon hade problem med syresättningen och att vi skulle följa med upp för att hälsa på henne. Trots syrgas och andningshjälp fick hon inte tillräckligt med syre och läget var kritiskt. Dennis torkade av det värsta av blodet på mina ben och körde mig i rullstol till neonatal. Där, i ett rum med massa folk, låg vår dotter. Det första jag såg var munnen. Vackra plutiga läppar. Hon kisade lite och såg väldigt ilsk ut. Syresättningen var låg. Jag o Dennis tog henne i varsin hand och då plötsligt ökade syresättningen. Det var så himla häftigt! Det var som om hon hade undrat vart hennes mamma o pappa var. Hon behövde bättre apparatur och skulle flyttas till BIVA, barnintensiven.

BIVA

Efter en välbehövlig dusch och ett nytt försök på silverbrickan fick vi veta att vi var välkomna bort till BIVA. Rullstol genom kulverten och högst upp på barnkliniken. Hon var så himla söt. Nu hade hon fått lugnande och smärtstillande för att inte bli stressade av alla slangar. Hennes blodtryck har svajat en del. Trycket i lungorna är för högt och det vanliga blodtrycket är för lågt. Det går inte att säga hur det kommer gå utan vi tar en dag i taget och försöker glädja oss åt det som är bra.

Jag återkommer snart med lite bilder.

Vi åkte tillbaka till Östra inatt för värkarna var för jävliga och jag behövde smärtlindring för att kunna sova. Vid sex på morgonen blev jag introducerad för min nya vän lustgasen. Vilken befrielse det var!

Jag är kändis på specialförlossningen och imorse var det tre läkare inne och pratade och undersökte mig och Tyra. Hon mår oförskämt bra och är inte det minsta påverkad av mina värkar. Därför bestämdes att vi skulle avvakta med igångsättning och jag blev förflyttad till BB-avdelningen. Jag fick dela rum med en glad och rolig tjej som dock visade sig snarka något fruktansvärt under hennes middagslur. Dessutom fanns det ingen lustgas på rummet. Dessa två faktorer fick mig att välja att åka hem igen. Så fort vi sätter oss i bilen på väg från sjukhuset kommer värkarna. Känner mig väääldigt frustrerad.

Öppen en ynka cm!! Vafan! Blev erbjudna att stanna över natten och att dom tog hål på hinnorna imorgon bitti men valde att åka hem igen och försöka sova lite. Börjar ana att Tyra gör såhär för att jävlas med sina stackars föräldrar, haha!

Just nu är det "Ensam mamma söker" och Citodon som gäller. Dennis kollar på fotboll, Inter - Milan, i sovrummet och missade just Zlatans straff för jag fick en värk och började frusta i vardagsrummet. Nu är han helt övertygad om att Tyra bara jävlas, haha!

Vad som än händer inatt så ska vi tillbaka imorgon bitti. Tack för alla lyckönskningar!  

Nu åker vi in! Har haft oregelbundna värkar till o från under dagen och nu är det ganska tätt. Känner att vi vill åka in o kolla läget. Ska försöka att hålla er uppdaterade...

Vaknade av värkar vid 12 inatt. Först som väldigt kraftig mensvärk men senare gjorde det riktigt jävla ont. De var oregelbundna, ungefär 10-15 minuters intervall, och jag försökte slumra lite emellan. Så har det hållt på fram till kl 7.30 då jag ringde förlossningen. Eftersom jag känner mig betydligt lugnare än förra gången kom vi överens om att jag skulle avvakta och höra av mig igen om jag blev orolig eller om värkarna blev tätare. Precis som förra gången avtog det när jag hade pratat med dom. Typiskt...

Dennis har agerat massör/andningscoach hela natten och sover nu gott. Vad ska man göra idag då? Blir nog en rejäl frukost och en promenix för att få lite frisk luft. Sen får det bli Fars Dag-presentutdelning!