Dagen efter hemkomst var det dags för hjärtultraljud och det såg finemang ut. Skönt att äntligen få gråta lite glädjetårar i bilen på Östras parkering som omväxling. Samma dag fick vi svaren på  FVP och även dessa var bra. Inga kromosomavvikelser!! Barnmorskan sa oxå att de hade tittat på könskromosomerna men vi va så glada så vi kom oss inte för att fråga om könet. Dessutom visste vi ju att Bosse var en pojk för det hade framgått klart o tydligt på alla ultraljud, haha! Jag ringde upp och fick då veta att "... fostrets kvinnliga kromosomuppsättning...". Ojdå! Kanske dags att byta namn...

På kvällen låg jag o Dennis o mös i soffan. Grät lite tillsammans och pratade. Då plödsligt reser han sig upp o går ner på knä framför mig o friar!! Näsan rinner, tårarna rinner o de enda jag får fram är: "Friar du din jävel?" Det låter kanske inte så romantiskt men jag kan inte tänka mig ett finare sätt. Jag sa förresten ja. Jag tror att den sortens kris om vi gick/går igenom antingen för människor närmare varandra eller tvärtom, separerar människor.

Ny dag, nya läkarbesök... Fler ultraljud för att leta efter andra missbildningar. Hittar man en missbildning så letar man alltid efter fler. Tex. gomspalt och snedvridna fötter. Läkarna kunde dock inte se något annat. Mycket skönt! Läkaren förklarade att barnet har ca 50% chans att klara sig och man vet inte hur det går förrän hon är ute. Då vet man om lungorna fungerar trots att de legat ihopklämda hela tiden eller om de är alldeles outvecklade. Det vi vet säkert är att om lungorna fungerar så kommer hon behöva hjälp med andningen. Antagligen i form av syrgas eller respirator. Efter några dagar kommer hon även att behövas opereras. Då plockas tarmarna ner och öppningen i diafragman lagas. Själva operationen är inte akut men nödvändig. Det som är kritiskt är alltså lungornas funktion. Att få höra att ens barn har 50% chans att klara sig är såklart jättejobbigt men jag har hela tiden haft en bra känsla och känner på mig att detta ska gå bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går,Tyra har fyllt 3 år och Jack är 5 ½ månad. Tyra är inne i en väldigt trevlig fas. Hon är lillgammal och kärleksfull. Jack får mycket kärlek men gränsen mellan en kram och en nacksving är hårfin. Likaså gränsen mellan att kittlas och rivas o...

Fredagen den 14:e juni kom äntligen lillebror. Han vägde 4260 g och var 52 cm lång så det var en redig bit. 3 cm kortare och 700 g tyngre än Tyra. Det blev ingen Charlie, utan en Jack Elis Klang. Allting har gått fint och vi mår bra allihop. Idag är ...

Ingen bebis än. En morgon vaknade jag av att Tyra satt ca 3 cm ifrån mitt ansikte och frågade "Kommer lillebror snart?" "Ja, det undrar jag med. Längtar du efter honom?" svarade jag. "Nä" sa Tyra.   Med Tyra gick jag över 10 dagar och nu har jag ...

Tyra verkar helt införstådd med att det ska komma en liten bebis. "Jag ska få en lillebror. Han ska heta Charlie och han kommer bajsa" har hon stolt berättat på dagis. Tyra tyckte först att han skulle heta Super-Charlie men vi tycker det känns lite k...

I början på januari sa jag något förbjudet till Dennis: "Guuud va länge sen det är som Tyra var sjuk..." Samma natt vaknade jag av ett ljud jag aldrig tidigare hört. Tyra skrek och var så hes att det lät som i en skräckfilm. Hon hostade och väste när...