Dagen då världen rasade samman... (ja de va så det kändes)

Fredagen den 11 juni  var det dags för rutinultraljud på Östra. Som vi hade längtat efter att få ta en titt på vår lilla "Bosse" (som hon kallades fram tills vi fick veta att det är ett flickebarn) Vi hoppades att få veta könet och hade med oss jämna pengar till ultraljudsbilderna. Barnmorskan va jättetrevlig och positiv (har inte träffat en enda otrevlig barnmorska så man undrar ju om dom är stöpta i samma form). Undersökningen började och barnmorska hade förklarat att syftet var att kontrollera så att anatomin såg bra ut. Hon var väldigt tyst... Till slut sa hon att hjärtat verkade vara förskjutet och att hon ville att en läkare skulle titta på det. Vi blev hänvisade till ett samtalsrum, även känt som dödsbeskedsrum, för det var så det kändes. Där fanns en sjukhussoffa (en soffa i björk med gröna dynor), soffbord och hyllor i björk och rummet lystes långsamt upp av lågenergilampor. Där fick vi sitta i en halv evighet, jag o Dennis. Där fanns näsdukar och det behövdes för jösses vad vi grät. Till slut kom avdelningschefen, en kvinnlig läkare, och berättade att det inte fanns någon som kunde göra någon vidare undersökning. Jag bara grät. Dennis blev förbannad. Vi blev hemskickade och fick snällt invänta ett samtal från överläkaren... Usch, hemska timmar!

Senare samma dag ringde överläkaren och bad oss komma in. Han tittade med ultraljud igen och kunde bekräfta att hjärtat var förskjutet. Orsaken kunde han inte avgöra men det spekulerades om en missbildning på lungorna eller diafragmabråck. Vi fick akuttid för fostervattenprov (FVP) och magnetröntgen (MR) redan på måndag lunch för jag skulle till Grekland, med min kära vän Jenny, på eftermiddagen. Ovissheten var och är fruktansvärd! 

Om man ska hitta något positivt med dagen så var det väl att dom aldrig tog betalt för de två ultraljudsbilderna vi fick, haha!

Magnetröntgen och fostervattenprov

Efter en helg i chock var det dags att åka till Östra med resväskan färdigpackad i bilen. Jag visste inte om det var rätt eller fel att åka iväg till Grekland men såhär i efterhand känns det rätt. Det skulle ta ca en vecka att få svar på FVP och tiden går ju i alla fall snabbare i Grekland. MR gick bra och FVP var inte alls så hemskt som jag hade föreställt mig, kändes som att ta en spruta bara. Jag låg på britsen med spritad mage och sterila dukar över mig och tittade på Dennis. Han studerade med kritisk blick läkarstudenten som skulle sticka en nål i min magen. "Fan ta dig om du skadar mitt barn" såg jag att han tänkte. Överläkaren stod brevid så jag var ganska lugn.

MR visade att det handlade om ett diagragmabråck där delar av tarmen låg upp i brösthålan och tryckte på hjärtat som i sin tur tryckte på ena lungan. Nu var det "bara" att invänta svaren från FVP som skulle berätta om det var några kromosomavvikelser. Vissa avvikelser var inte förenade med liv. Vi fick även i uppgift att diskutera om vi ville avbryta graviditeten eller inte om en avvikelse skulle upptäckas. Det var ingen lätt uppgift... Det kändes skönt att läkaren var tydlig och inte lindade in någonting. Det uppskattar både jag o Dennis.

Tiden går snabbare i Grekland...

Veckan i Grekland var den konstigaste semestern jag haft. (Jag hade t.o.m tagit reda på vad "Är fetaosten pastöriserad?" hette på grekiska med det var ingen som fattade, haha!) Dagliga båtutflykter, sol och mycket trevligt sällskap gjorde min vecka. Tack Jenny! Det kändes overkligt att "Bosse" därinne i magen, som sparkade som en tok, kanske inte skulle får vara kvar... Jag pratade med Dennis minst en gång om dagen och försökte stötta varandra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går,Tyra har fyllt 3 år och Jack är 5 ½ månad. Tyra är inne i en väldigt trevlig fas. Hon är lillgammal och kärleksfull. Jack får mycket kärlek men gränsen mellan en kram och en nacksving är hårfin. Likaså gränsen mellan att kittlas och rivas o...

Fredagen den 14:e juni kom äntligen lillebror. Han vägde 4260 g och var 52 cm lång så det var en redig bit. 3 cm kortare och 700 g tyngre än Tyra. Det blev ingen Charlie, utan en Jack Elis Klang. Allting har gått fint och vi mår bra allihop. Idag är ...

Ingen bebis än. En morgon vaknade jag av att Tyra satt ca 3 cm ifrån mitt ansikte och frågade "Kommer lillebror snart?" "Ja, det undrar jag med. Längtar du efter honom?" svarade jag. "Nä" sa Tyra.   Med Tyra gick jag över 10 dagar och nu har jag ...

Tyra verkar helt införstådd med att det ska komma en liten bebis. "Jag ska få en lillebror. Han ska heta Charlie och han kommer bajsa" har hon stolt berättat på dagis. Tyra tyckte först att han skulle heta Super-Charlie men vi tycker det känns lite k...

I början på januari sa jag något förbjudet till Dennis: "Guuud va länge sen det är som Tyra var sjuk..." Samma natt vaknade jag av ett ljud jag aldrig tidigare hört. Tyra skrek och var så hes att det lät som i en skräckfilm. Hon hostade och väste när...