Igår firade vi Tyras 7-månadersdag. Det var läkarkontroll på BVC med vägning och vaccination. Läkaren kommenterade att hennes höft knäppte lite men jag tror att det är det vi ska kolla upp på sjukhuset nästa vecka. Då ska vi på röntgen och till ortopeden. Vikten var 6935 g. Vårt mål var ju 7 kg men det var ju så nära så det räknas som godkänt tycker jag allt. Hon fick sin 8-månadersvaccination lite tidigare så hon har skydd för mässlingen när vi åker till Grekland.

Tyra vaknar alltid med ett leende på läpparna och bus i blicken. En sann solstråle och glädjespridare. Hon får t.o.m den suraste kassörskan på Willys att dra på smilbanden.

Jag har åkte på en dunderförkylning och gör inte många knop. Jag hostar och snörvlar men än så länge verkar Tyra ha klarat sig. Peppar, peppar! Jag ser detta som en väckarklocka att äta lite bättre. Jag är ingen matfantast utan klarar mig alldeles utmärkt på mackor och risifrutti men jag anar att min kropp kanske vill ha lite mer näring.

Tyra har ätit min hemmagjorda gröt vid tre tillfällen nu och det går faktiskt riktigt bra. Över förväntan. Hon är inte jättestor i maten och är inte överförtjust i lagad mat. Hon kväljer ofta och ryser (!!). Det som är mest populärt är gröt och fruktpuréer förutom ersättningen. Ersättning fungerar alltid. Enligt BVC-sköterskan kanske hon helt enkelt inte är redo för lagad mat. Enligt böckerna är det snart dags att ge lagad mat två gånger om dagen... Jag känner mig ofta stressad över maten.

Idag har Tyra haft Ullaredspremiär. Vi åkte dit med min kära mor. Det gick jättebra. Får man sitta still i vagnen en halv dag får man knorra lite emellanåt. Jag hade med mig BabyBjörnen så hon fick lite variation. Efter drygt 6 timmar åkte vi hemåt med fullpackad bil. Två vuxna, ett barn, en barnvagn, sex påsar plus lite annat smått och gott.

Igår hade vi en mamma-pappa-barn-fika i trädgårdsföreningen. Vi mammor från föräldragruppen träffas ju ofta men papporna hade vi inte träffat sen magtiden. Det var jättetrevligt! De flesta bebisarna är så himla lika sina pappor. En solig fika på Rosencaféet blev en mysig eftermiddag.

Tyra har börjat förflytta sig så smått. Hon kommer ca en halvmeter på 30 minuter. Det blir 0,001 km/h... Det är inte snabbt men det gör stor skillnad. Hon har kommit på att om man sträcker sig efter något tillräckligt många gånger så kommer man dit. Jag vågar fortfarande hoppas att hon inte ska lära sig krypa förrän vi kommer hem ifrån Grekland. Det är så praktiskt nu när hon sitter kvar där man sätter henne.

Jag tänkte vara lite ekonomisk och göra egen babygröt. Jag tog havregryn, hirsflingor och osötat nyponsoppepulver och mixade. Hirs för järnet och nypon för C-vitaminet. Tanken var tyvärr betydligt godare än gröten. Jag ska ge det några dagar.

Nu är det ganska exakt ett år sedan vi fick veta att vår bebis i magen hade ett diafragmabråck. Hela världen rasade samman. Vi grät och grät tills tårarna tog slut. Vi har varit med om en resa som jag inte önskar någon annan men som jag ändå inte vill ha ogjord. Nu sitter jag och tänker tillbaka och gråter en skvätt. Jag gråter ganska sällan numera. Jag försöker fokusera på det som är bra och njuta istället. Vet inte hur många tanter som har kommit fram till mig när jag suttit med Tyra och sagt något i stil med: "Ta vara på denna tiden. Den kommer aldrig mer igen..."

Nu har vi precis kommit hem efter en kanonhelg i Karlskrona. Det blev en snabbvisit men en mycket trevlig sådan. Vi åkte dit igår och Tyra har sovit hos farmor och farfar. Det var 30-årsfest med fantastisk mat, underhållning och sällskap. Känns underbart att kunna åka iväg på lite vuxensaker och veta att Tyra har det bra. Jag har inte varit det minsta orolig men jag har saknat henne. När jag fick henne i famnen idag kom det en liten glädjetår. Det är bra att längta för då uppskattar man vardagen på ett helt annat sätt. Så jag kan tänka mig att åka iväg på fler kalas med trerätters, hotellövernattning och hotellfrukost. Frukosten är ju halva nöjet, minst. Vi var tvungna att åka tidigt så när buffén öppnade var jag o Dennis där för att kunna mumsa så länge som möjligt.

Hmm... jag funderar på vad som har hänt sen jag skrev sist. Vi har varit på födelsedagsfester både hos mamma o hennes Göran och hos syster Linda. Det är aldrig några problem att ta med Tyra men hon äter alltid sämre borta. Blir det för många bortamåltider på en dag blir jag lite nojig. Det är vägning nu i veckan så det ska bli kul att se hur hon ligger till. Det fina vädret har gjort att det blivit några fikor och picknickar med mammakompisarna. Vi var på bebisteater och Tyra var helt fast. Hon stod i mitt knä och hoppade, viftade med armarna och frustade. Tänk att jag fått en så kulturell dotter!

Jag har även utnyttjat min morsdagpresent. Ett presentkort på fotbehandling. Lyx! Dennis är ju borta ganska mycket men som tur är har vi barnvakter som ställer upp. Denna gången var det farfar Lasse som hade Tyra en liten stund. Sist jag var på fotbehandling var för ca 7 månader sedan. Jag gick på övertid och gjorde allt för att fördriva tiden och tänka på något annat för en stund...

Här är Tyras pass. Kan inte sluta le när jag ser bilden.

Förra helgen var vi på landet och fördrev tiden med att promenera, fiska lite och spela alfapet. Tyra fick inviga sin nya flytväst. Inte jättesmidig men hon klagar sällan. På en tur i skogen kom vi öga mot öga med en älg. En mysig helg men lite sol hade inte varit fel.

Idag fick jag bevisat för mig att Tyra är väldigt mycket smartare än hon ger sken av. Vi satt på en filt ute i gräset utanför huset idag. Jag väntar på en matleverans som har krånglat på alla sätt som går. Jag har ringt runt och verkligen fixat så att maten skulle komma nu innan helgen. Tyra satt och lekte på filten och plötsligt började hon rycka i min ärm. Då ser jag att postkillen står vid vår port med paketet men inte kommer in. Tack vare Tyra kunde jag stoppa honom innan han åkte vidare. Jag skriver detta med glimten i ögat men jag har svårt att tro på slumpen.

Nu har jag äntligen fått målat TrippTrapp-stolen. Det blev helt okej men jag tycker det skulle blivit ännu asbra så jobbigt som det var. Jag har sytt ett par nya tossor. Bra med innepyssel när vädret har varit lite tråkigt.

Tyra har blivit så snabb i sin gåstol. Jag lämnade henne själv i köket i två minuter och när jag kom tillbaka hade hon öppnat en låda och dragit ut fryspåsarna. Hon har vält en golvlampa och dragit omkull torkstället fullt med tvätt. Dags att barnsäkra med andra ord.

Igår var det sjukhusbesök med hjärtultraljud. Det såg jättebra ut så hon behöver inte fler hjärtkontroller nu på ett tag. Blodtrycket i lungorna var lågt och bra. Lika bra som ett friskt barn så det känns kanon. Hade jag oroat mig mer inför undersökningen hade jag nog blivit ännu gladare. Jag orkar inte oroa mig för allt.

Före ultraljudet tog dom ett EKG och en vikt. Det såg bra ut och vikten var 6610 g. En ökning men inget superbra. Vi ska testa att lägga lite smör i maten och se om det ger resultat. Just nu siktar vi på 7 kg på 7-månadersdagen.

När vi kom hem från sjukhuset hade jag en hemsk migrän och fick bädda ner mig. Jag tror Tyra märkte det för hon satt tyst bredvid mig i sängen och lekte med en handduk i nästan två timmar. På eftermiddagen kom farmor o farfar och passade Tyra så jag fick gå till frisören. Mycket uppskattat!

Idag har vi fixat pass åt fröken. Känns lite konstigt att man ska uppge längd och att det är giltligt i 5 år. Var inställd på lååång väntetid så jag hade med mat till både mig o Tyra samt massa leksaker och tidningar. Det tog bara en halvtimme och personalen var jättegullig.

Igår ringde Tyras läkare. "Hur mår vi?" var det första han sa. Han ville kolla hur hon klarat första förkylningen och om vi hade någon färsk vikt. Han förklarade att hjärtultraljudet nästa vecka är för att se att hon klarar sig bra utan sin Viagra och har lagom blodtryck i lungorna.

Idag vaknade jag upp med ett pysselsug. Så jag o Tyra tog bussen till min smått sygalna syster, Sofia. Hon har tre (!!) symaskiner och flera garderober med bara tyg. Jag knåpade ihop ett par skor. Under tiden hjälpte kusinerna, Melvin och Rosie, till att passa Tyra. Dom lekte badhus.

Igår firade vi att Tyra blivit hela 6 månader. Tänk va tiden går snabbt. Hon är en nöjd och pigg tjej med nära till skratt. Hon är väldigt speciell, på ett bra sätt. Nu efter förkylningen äter hon mer än någonsin. Har inte vägt henne på länge men hon måste ha ökat bra. Nu äter hon oftast två mål gröt, ett mål mat och två mål med ersättning. Jag brukar ge ersättning när vi är iväg någonstans. Det är smidigt och blir minst kladdigt.

Jag trodde inte vi skulle behöva åka till sjukhuset förrän efter sommaren men vi ska till hjärtmottagningen nästa vecka. Jag tror att det är ett hjärtultraljud som ska göras. Dessutom har vi fått kallelse för röntgen och besök på ortopeden men det är inte förrän i mitten av juni. Det var svårt att få en tid för 6-månaderskontrollen på BVC så den blir när hon är 7 månader istället. Det gör ju inget eftersom hon är så väl undersökt i övrigt.

Ibland när hon gnäller tycker jag att hon pratar. Det händer att hon säger "välling" eller mer som "vännin". Ett par gånger har hon sagt "jag är hungrig". Det är ju inte jättetydligt men jag är övertygad om att hon pratar och jag förstår.

Nu har vi fått ha vår dotter i 6 månader, 6 fantastiska månader. För varje dag som går känner jag mig mer och mer som en riktig mamma. Tiden på sjukhuset gjorde att man tog ett steg tillbaka men jag lär känna henne bättre för varje dag. Jag tänker ibland att alla andra känner sina barn lite bättre. Undrar om jag någonsin kommer känna att jag kommer ikapp. Hursomhelst skulle jag inte vilja byta plats med någon mamma i världen...