Nu har vår lilla Tyra hunnit fylla 2 år och är en stor tjej. Hon är precis som vilken tvååring som helst som springer, sjunger och busar. Just nu är hon väldigt inne på Pippi Långstrump så vad passar bättre än en Pippi-tårta.

 Det var ju ett tag sen jag skrev så jag ger en kort sammanfattning av det senaste halvåret.

Vi renoverade och flyttade i juli och stortrivs i nya radhuset. Det känns jätteskönt att slippa stan. Vill jag shoppa eller se folk kan jag ju bara ta bussen in. Dessutom gör jag inte slut på några pengar. Tidigare när jag promenerade blev det alltid nån take away-kaffe och småhandlande på avenyn men nu är det hästhagar och svampskog som gäller.

I slutet av augusti åkte vi en vecka till Kreta. Underbart! Tyckte vi var värda det efter allt slit på semestern. Tyra blev "Lollo o Bernie-hjärntvättad" och sjunger fortfarande på deras låtar.

Tyra började på nytt dagis efter sommaren. Inskolningen gick jättebra men sen kom ett bakslag då hon grät varje gång jag lämnade. Det gör ont i hjärtat att lämna ett gråtande barn. Var så avundsjuk på Dennis som alltid hämtade och möttes av pussar och kramar. Numera går det snabbt och lätt att lämna: "Hejdå! Mamma jobbet." Till en början åt hon inget eller lite men nu äter hon bra. Tycker allt att hon blivit lite rundare. Hon är väldigt bestämd med vad hon vill äta. Vid ett tillfälle skulle alla barnen på dagis få varsin glasstrut. Tyra gillar inte gräddglass utan ville hellre ha en skål med ärtor som var kvar från lunchen, haha! Vi är väldigt nöjda med dagiset och personalen och det känns otroligt viktigt.

Hon är verkligen pappas flicka. I somras var hon vansinnigt pappig och jag dög inte till mycket. Om hon slog sig gick hon runt mig till Dennis för att bli tröstad. Numera är det bättre men det är fortfarande pappa som gäller när vi är alla tre.

Nu har Tyra gått en månad på dagis och vi har både hunnit gå upp och ner i arbetstid. Hon trivs bra, är glad och social men hon orkar inte så långa dagar. Som det är nu går hon tisdag till fredag 8-14.30 Det är lite pussligt att få ihop livet ibland. Tiden räcker inte ens till hälften av det jag önskar. Man vill hämta tidigt på dagis, vara härligt flexibel på jobbet, laga mat, hinna träna, vara en bra och tålmodig mamma. Ibland känns det som att jag inte lyckas något vidare på någon av punkterna. Jag har ändrat min syn på stressade föräldrar och är inte lika dömande.

Hon äter inte så mycket och håller sig fortfarande under 10 kg. Dessutom är hon väligt bestämd så det är ingen idé att tjata. Hon äter när hon vill och vi försöker erbjuda så mycket som möjligt.

Tyra är extremt underhållande. Hon lär sig nya ord varje dag och får mig att både skratta och gråta. Hon är snabb som en vessla och ett av hennes favorithyss är att hänga sig i grannarnas brevinkast och skrika eller flåsa.

Vi har köpt ett radhus och kommer flytta i sommar. Det känns fantastiskt bra men samtidigt lite vemodigt att lämna stan. Det är en bilfri bullerbygata i Gerrebacka med massor av barn. Vi skulle egentligen åkt till Grekland men vi prioriterar flytt istället. När vardagen känns grå dagdrömmer jag om min alldeles egna tvättmaskin... tänk att kunna spontanslänga in en tvätt klockan elva på kvällen.

Utöver dagisstart och radhusköp hade jag även lyckats impulsanmäla mig till göteborgsvarvet. Det var riktigt kul men lite stressande när inte tiden riktigt räckte till. När jag fick Tyra lovade jag mig själv att ta hand om mig och ser träning som en viktig del som gör mig till en bättre och gladare mamma. 

Tyra har fått dagisplats och känslorna svänger mellan lyckorus, pirrig förväntan och ångest. Mest är vi jätteglada för vi har fått plats på vårt förstaval. Inskolningen börjar i mitten av april så i maj ska jag och Dennis börja jobba lite mer. Jag tror Tyra kommer stortrivas på dagis för just nu känns hon inte riktigt nöjd med att vara hemma.  Hon har just lärt sig klättra upp på köksstolarna och det tog inte många minuter förrän jag hittade henne uppe på köksbordet.

Idag har vi varit på lungmottagningen på läkarkoll. Det var en allmän koll och eftersom hon har varit och fortfarande är förkyld så passade det bra. Vi fick träffa en ny läkare som tyckte att hon lät ansträngd och hade förlängd utandning. Dessutom såg man att musklerna mellan revbenen jobbade mycket för varje andetag. Vi fick inhalationer, både med kortison och luftrörsvidgande, för att ta nu och vid framtida förkylningar.

Hon har ätit som en kratta de senaste dagarna, dels beroende på förkylningen men igår upptäckte jag även två nya kindtänder. Det är ingen fara med henne. Hon är faktiskt inte pinnsmal. Idag vägde hon 9,9 kg.

Nu var det lääänge sen jag skrev något. Tiden har inte riktigt räckt till allt jag vill hinna med. Tyra har hållt som förvånansvärt frisk, peppar peppar. Hon har dock ökat på sitt temprament en aning. För det mesta är hon nöjd och glad men jösses så arg hon kan bli. Hon blir högröd i ansiktet och skriker så hon skakar. Dennis o jag turas om att jobba och vara med Tyra vilket fungerar utmärkt. Man får det bästa av två världar samtidigt som vi slipper massa vab-dagar. Vi väntar på dagisplats men räknar inte med att få någon förrän i augusti. Jag tror Tyra kommer stortrivas på dagis. Hon känns trygg och orädd.Jag funderar på vad som hänt sen sist... Vi har bokat en resa. Det blir samma ställe som förra året. Svensson-varning, jag vet men vi är inte ute efter något äventyr. Jag har fått för mig att jag vill flytta så vi har varit på ett par visningar men inte hittat något bra än. Återkommer snart med lite bilder från den senaste tiden.

Drygt en vecka efter tandläkarbesöket kikade Tyras första tänder fram och idag upptäckte vi en vass rackare till. Jösses vad vi skrek och dansade när vi såg den första, haha! Hade gärna lagt upp en bild men med tanke på att man får brotta ner henne för att ens få en glimt så är det tyvärr omöjligt.

Dennis har börjat jobba igen så nu har vi testat vår första deltidsvecka. Jag var med Tyra måndag till onsdag men fick gjort mer än vad jag brukar göra på fem dagar. Har besökt öppna förskolan, fikat och shoppat på stan, tränat, bakat bullar, städat, tvättat och hade dessutom maten klar när Dennis kom hem. Känns som en väckarklocka om att detta livet inte är för alltid. "Carpe diem" på riktigt, inte bara bokstäver på en vägg.

Nu är vi friska och krya igen och njuter av att kunna träffa andra familjer. Jag har jobbat en del och Dennis och Tyra har fått mycket tid tillsammans. Jag brukar ringa på lunchen och få en uppdatering. Brukar fråga vad dom gör, vad hon har ätit, vad hon har på sig, hur hon sovit... Jag litar verkligen på att Dennis tar väl hand om henne men har svårt att bara släppa taget. Det är snarare han som är bättre på att hålla regelbundna måltider, kommer ihåg att ge d-droppar och smörjer henne så hon slipper torrfläckar. Jag har t.o.m fått bajs-mms för att känna att jag har kontroll, haha! De är kärlek...

Vi har köpt ny bil. En begagnad men ny för oss. Vi sålde vår trogna lilla C1:a och köpte en kombi och har nu håvat in lite vuxenpoäng. Det känns superlyxigt att kunna få plats med ekonomipack välling, två blöjpaket, massa matkassar OCH vagn. Dessutom känns den tusen gånger säkrare så jag slipper tänka på döden varje gång jag kör på motorvägen.

Häromdagen var Tyra på sitt första tandläkarbesök, utan tänder. Jag har tänkt en del på att hon är väldigt sen men inte oroat mig egentligen. Jag kände mig så lättad av att äntligen få träffa någon och att kunna lämna över ansvaret så jag grät en skvätt. Sköterskan var jättegullig och lugnade mig. Det händer ju att barn med en missbildning har fler fel. Att tandanlagen skulle ha något med det att göra har jag inget som helst belägg för utan det har jag hittat på alldeles själv. När Tyra var två månader fick jag en tanke om att hon var stum. Hon skrek aldrig. Inte ens när hon var jättearg. Det skrattar vi åt idag när hon skriker för fulla muggar emellanåt. Hursomhelst ska vi tillbaka i maj och träffa en tandläkare. Har det inte hänt något då får man överväga att röntga för att se så det finns tandanlag. Jag hoppas och tror att det är tänder på g men det har jag trott i 6 månader nu.

Sen Tyra var kräksjuk har hon börjat vilja äta på natten. Först var vi glada att hon ville äta men nu känns det inte lika kul längre. Hon har ju aldrig ätit på natten någonsin så det känns himla dumt att börja med det nu. Inatt vaknade hon halv två och skrek och pekade mot köket. Vill ju inte neka henne mat eftersom som är en liten spink... Pratade med BVC för att få lite råd. De ville ta en vikt på henne för att se om hon absolut behöver äta mer så Dennis ska dit på fredag. Jag tycker hon äter bra nu. Vi har upptäckt en ny favvo, fiskbullar. Vidrigt äckligt om du frågar mig men Tyra mumsade glatt i sig 12 (!!) st och mmm:ade så det hördes i hela lägenheten.

Vi har drabbats av kräksjuka. Natten till i onsdags ville inte Tyra ha någon kvällsvälling och så vaknade vi av att hon kräktes. Det hade kommit överallt! Bara att byta sängkläder, täcke, kudde, spjälskydd, ja allt. Dessutom passade hon på att kräkas lite på mamma och pappa också. Hon verkade inte jätteledsen utan sa: "Ooooj!" och skrattade. Vi blev oroliga att det skulle ha något med bråcket att göra men avvaktade. Dennis fick sova på sin bäddmadrass i hallen utanför Tyras rum och jag fick ta sängen för jag skulle upp och jobba. Jag jobbade några timmar men åkte hem när jag började må illa. Så igår fick Dennis ta hand om sina sjuka tjejer. Med mycket handspritande och whiskey hoppas han nu klara sig. Tyra har inte ätit många tuggor men dricker bra med vatten som tur är. Högst upp på min önskelista står nu en frisk dotter och en egen tvättmaskin i lägenheten.

Idag mår jag helt okej och Tyra har inte kräkts idag men jag ser att hon inte mår så bra. Det ska ju gå 48 timmar innan man kan träffa folk igen så det blir att hålla sig hemma. Ska passa på att ta bort julgrejerna och kanske ta en promenad i solen som skiner för en gång skull.

Nyåret firade vi hemma hos oss med några vänner. Förra året upptäckte vi vår magnifika utsikt men i år var det ganska dimmigt... Vi blev erbjudna barnvakt åt Tyra men ville gärna ha henne hemma. Jag är lite försiktig med nyårslöften men jag ska fortsätta ta hand om mig själv. Jag vill inte känna att jag kommer in i någon stressig jobb-vardag utan behåller lugnet av att vara hemma.

Julen flöt på fint. Den 23:e var vi hos Dennis föräldrar och på julafton var vi hos min kära mor. Trevligt sällskap, på tok för mycket mat och massor av julklappar. Tyra har mumsat prinskorvar, julskinka och köttbullar men rynkar på näsan åt risgrynsgröt och brysselkål. Jag är så himla nyfiken på Tyras vikt. Vi har inte tid för vägning förrän i februari. Hon äter ganska bra för tillfället och vi har fått ett nytt pulver, Maxijul, av dietisten som vi blandar i vällingen. Det ska göra vällingen lite mer kalorität. Dessutom fick vi näringsdrycker med choklad- och jordgubbssmak. Jag tycker att dom är jättegoda men Tyra totalvägrar. Varken jag eller dietisten tycker att det är någon fara med Tyras vikt men kirurgen vill nog gärna se lite bättre lutning på tillväxtkurvan.

Igår var jag nere på stan en sväng för att kolla in rean. Usch! Jag hatar rea! Snåla, grigia människor som trängs och hostar på mig. Tänker varje år att jag ska ge det en chans men nu tänker jag inte gå in i en enda affär förens reaskyltarna är borta. Det enda jag hittade var en vårmössa till lilla tösa. 

Tyra har blivit mer tempramentsfull på sistone. Det känns nytt och vääldigt tålamodsprövande emellanåt. Hon är grinig, kastar mat, dras i håret och rivs. När jag säger till henne skrattar hon bara och ögonen lyser på henne. Idag har det varit extremt. Hon har varit skitjobbig. Får man säga så? Jag längtade tills klockan blev sju så vi kunde lägga henne. Nu sitter jag i soffan med rivmärken i ansiktet och avnjuter ett glas vin. 

Idag för exakt ett år sedan fick vi hem henne på nattpermis för första gången. Minns hur lycklig jag var att få ha henne hos mig men minns också hur osäker jag kände mig. Vilket jäkla jobb det var med sondmatning, matdropp och alla mediciner. Tänkte inte på det då för vi hade inget val och var bara så glada att hon mådde bra.