Nu är det ganska exakt ett år sedan vi fick veta att vår bebis i magen hade ett diafragmabråck. Hela världen rasade samman. Vi grät och grät tills tårarna tog slut. Vi har varit med om en resa som jag inte önskar någon annan men som jag ändå inte vill ha ogjord. Nu sitter jag och tänker tillbaka och gråter en skvätt. Jag gråter ganska sällan numera. Jag försöker fokusera på det som är bra och njuta istället. Vet inte hur många tanter som har kommit fram till mig när jag suttit med Tyra och sagt något i stil med: "Ta vara på denna tiden. Den kommer aldrig mer igen..."

Nu har vi precis kommit hem efter en kanonhelg i Karlskrona. Det blev en snabbvisit men en mycket trevlig sådan. Vi åkte dit igår och Tyra har sovit hos farmor och farfar. Det var 30-årsfest med fantastisk mat, underhållning och sällskap. Känns underbart att kunna åka iväg på lite vuxensaker och veta att Tyra har det bra. Jag har inte varit det minsta orolig men jag har saknat henne. När jag fick henne i famnen idag kom det en liten glädjetår. Det är bra att längta för då uppskattar man vardagen på ett helt annat sätt. Så jag kan tänka mig att åka iväg på fler kalas med trerätters, hotellövernattning och hotellfrukost. Frukosten är ju halva nöjet, minst. Vi var tvungna att åka tidigt så när buffén öppnade var jag o Dennis där för att kunna mumsa så länge som möjligt.

Hmm... jag funderar på vad som har hänt sen jag skrev sist. Vi har varit på födelsedagsfester både hos mamma o hennes Göran och hos syster Linda. Det är aldrig några problem att ta med Tyra men hon äter alltid sämre borta. Blir det för många bortamåltider på en dag blir jag lite nojig. Det är vägning nu i veckan så det ska bli kul att se hur hon ligger till. Det fina vädret har gjort att det blivit några fikor och picknickar med mammakompisarna. Vi var på bebisteater och Tyra var helt fast. Hon stod i mitt knä och hoppade, viftade med armarna och frustade. Tänk att jag fått en så kulturell dotter!

Jag har även utnyttjat min morsdagpresent. Ett presentkort på fotbehandling. Lyx! Dennis är ju borta ganska mycket men som tur är har vi barnvakter som ställer upp. Denna gången var det farfar Lasse som hade Tyra en liten stund. Sist jag var på fotbehandling var för ca 7 månader sedan. Jag gick på övertid och gjorde allt för att fördriva tiden och tänka på något annat för en stund...