Numera har vi en liten spatserande tjej här hemma. Hon går riktigt mycket nu och verkar väldigt lycklig. Hon är så stolt och visar ofta upp sitt ännu tandlösa leende, rynkar näsan och ler så mycket att ögonen blir två streck. Visst kan jag sakna min lilla bebis men hon är fantastiskt underhållande nu. Hon har kommit in i en väldigt gosig fas. Hon kramar mig och Dennis, andra barn, andra föräldrar, mjukisdjuren och dockan. Hon gosar t.o.m. med sin traktor.

Imorgon har Dennis fått tid för att operera sin fot och kommer vara sjukskriven i ett par veckor. Det är en icke-akut operation som han väntat på i några veckor. Dessutom har han idag varit och kollat till sin tumme som han skadade förra veckan. Det visade sig att ena ledbandet var av och det andra rejäljt trasigt. Han klarade sig undan en handoperation men måste ha gips (!!!) i 3 veckor plus några veckor med ortos. Nu när fotbollen är över så passar han på att restaurera sin stackars kropp. Det blir till att ta hand om sin karl. Vi har jagat runt efter specialkryckor för att han ens ska kunna förflytta sig. Imorgon ska jag ut på roligheter som är bestämt sedan länge men jag har skaffat barnvakt åt både Dennis och Tyra.