Ultraljudet gick bra och vi kan andas ut. Barnmorskan vi träffade berättade direkt att hon kände till vår historia och att hon skulle titta extra noga. Det kändes tryggt. Hon var lagom gammal också. Inte för nära pensionen men tillräckligt för att ha lång erfarenhet. Hon räknade fingrar och tår, kollade hjärnan och ryggraden. Hjärtat kollades ordentligt och hon visade oss blodflödet, klaffarna och aortan som såg fin ut. Diafragman såg riktig ut och hon var väldigt duktig på att beskriva vad hon såg och tog god tid på sig. Det var mörkt i rummet men jag visste att Dennis grät. Till sist tittade hon på könet... en pojke! Nu rullade mina tårar riktigt snabbt. Dels för att vår bebis verkar frisk men också pga namnångest. Vad ska Tyras lillebror heta? Jaja, vi har ju några månader på oss så det löser sig nog.